EN
Miljöpåverkan av Skulptur Material
Traditionella material kontra ekovänliga alternativ
Människor har alltid beundrat traditionella skulpteringsmaterial som brons, marmor och trä för hur vackra de är och hur länge de håller. Men det finns en mörk sida med dessa material som inte är lika vacker. Att ta ut dem ur jorden och bearbeta dem orsakar allvarlig miljöpåverkan. Ta till exempel brons – det består av koppar och tenn, båda grundämnen som kommer från gruvdrift som förstör ekosystem och förorenar vattendrag. Sedan har vi marmor, som måste brytas ur berg, vilket lämnar stora ärr i landskapet och skapar enorma mängder avfall. Det goda meddelandet är att konstnärer idag har ekologiska alternativ att välja mellan. Bioharts sticker ut som ett utmärkt alternativ eftersom det kommer från växter istället för olja, vilket minskar beroendet av fossila bränslen och samtidigt kräver mindre energi i sin tillverkning. Återvunna metaller fungerar också bra – de innebär färre behov av nya gruvor och håller ändå samma strukturella kvalitet. En aktuell studie från Skulptursällskapet visade att skulpturer gjorda i bioharts genererar ungefär hälften så mycket koldioxidutsläpp jämfört med skulpturer i vanliga harts, vilket gör en avgörande skillnad när man ser på hållbarhet i större perspektiv.
Koldioxidutsläpp vid produktion och transport
Tillverkning av skulpturmateriel lämnar ett stort avtryck på miljön, främst på grund av den energi som krävs för saker som att smälta metall och transportera material. När konstnärer arbetar med brons eller andra metaller släpps betydande mängder växthusgaser ut i atmosfären under processen då råmaterial tas ur marken och renas. Och inte ens tala om hur långt dessa material ofta måste färdas innan de når en konstnärs ateljé. Många skulptörer får vänta i månader på leveranser av tunga sten- eller metalldelar som förs över oceaner. Ta marmor till exempel – det är inget hemligt att att transportera detta material från krossar i Italien eller Grekland till gallerier i New York genererar enorma koldioxidutsläpp. En aktuell studie har faktiskt uppskattat dessa siffror till cirka 1,9 ton CO2 per ton marmor som förs över Atlanten. Därför vänder sig allt fler samtida konstnärer till lokal lera, återvunnet stål eller lättviktiga kompositer istället. Dessa alternativ minskar transporterelaterade utsläpp samtidigt som de fortfarande tillåter kreativt uttryck – något som är viktigt både för skapare och köpare som bryr sig om hållbarhet.
Avfallshantering och återvinningsutmaningar
Att skapa skulpturer genererar ganska mycket avfall under hela processen, inklusive alla spill som återstår efter uthuggning samt det som händer när delar till slut kastas. Konstnärer som arbetar med traditionella material som marmor eller brons hamnar ofta med stora högar av bitar och spån som inte låter sig återvinnas på ett enkelt sätt. Återvinning av skulpturmateriel är inte omöjlig, men stöter på verkliga hinder på grund av problem som föroreningar och helt enkelt brist på tillräckligt många anläggningar som kan hantera dem korrekt. Enligt forskning som publicerades i fjol av Avfallsmanagementkonsortiet återanvänds knappt en fjärdedel av den slängda marmorn någon annanstans. Varför? Därför att de flesta skulpturerna består av flera material blandade ihop tillsammans med olika ytbehandlingar som i praktiken stoppar alla återvinningsförsök direkt i deras spår. Vissa företag provar visserligen nya sätt att återvinna bättre, men vi saknar fortfarande många specialanläggningar som behövs för att hantera dessa unika material. Att byta till alternativ som ekoharv skulle däremot kunna minska detta kaos avsevärt, genom att ge konstnärer ett annat val samtidigt som hela branschen blir grönare i stort.
Hållbara designprinciper i parksculpturer
Inkludera återvunna och lokalt tillhandahållna material
Att använda återvunna material tillsammans med material från närliggande områden vid tillverkning av parksculpturer bidrar avsevärt till att minska den miljöpåverkan som uppstår. Gamla metallskrot och plastbitar förhindrar att avfall hamnar på soptippar, medan stenar och trä från lokala källor minskar antalet lastbilstransporter och pengar hålls kvar inom samhällena. Många parker världen över väljer nu detta alternativ. Ta till exempel Dundee Island Park, där konstnärer skapade verk om klimatförändringarnas effekter med hjälp av stenar och virke direkt från omgivningen. Dessa metoder minskar koldioxidavtrycket från offentliga konstinstallationer avsevärt och stärker samtidigt det lokala samfundet genom att skapa arbetstillfällen och hålla pengar i omlopp i grannskapen. Vissa studier visar att parker som antar dessa materialval faktiskt kan sänka sina totala utsläpp med cirka 40 procent.
Lågimpaktande tillverkningstekniker
Sättet att skapa skulpturer för parker på förändras eftersom tillverkare hittar sätt att minska både energiförbrukning och föroreningar. Ta till exempel 3D-utskrift och traditionella hantverksmetoder – dessa tillvägagångssätt kräver i allmänhet mindre tunga maskiner och använder betydligt mindre el jämfört med konventionella metoder. När konstnärer skapar skulpturer lager för lager slutför de faktiskt användningen av precis den mängd material som behövs, vilket innebär att det knappt finns några spillmaterial kvar. Många verkstäder har också börjat integrera solpaneler i sina verksamheter. En lokal gjuteri berättade nyligen för mig hur byte till solenergi minskade deras elfakturor med närmare en tredjedel efter att ha installerat paneler längs taket på sin verkstad. Utöver att vara bättre för planeten öppnar dessa mer miljövänliga tillverkningsval spännande möjligheter för skulptörer som vill skapa unika verk samtidigt som de håller sin ekologiska fotavtryck liten.
Partnerskap med miljöinitiativ
När konstnärer samarbetar med miljöorganisationer sker något riktigt speciellt för hållbarhet inom kreativa områden. Dessa gemensamma insatser kombinerar konstnärlig talang med grön kompetens för att skapa imponerande installationer som faktiskt får människor att fundera över naturvård. Ta till exempel Dundee Island Park, där sådana partnerskap har förvandlat området till en levande duk för klimatbudskap och hjälpt lokala invånare att förstå komplexa miljöfrågor genom visuell berättarkonst. Siffrorna stödjer detta också – tusentals människor har engagerat sig i dessa projekt under tiden, och det har definitivt skett en märkbar ökning av samhällets stöd för gröna syften sedan dessa konstevenemang började äga rum regelbundet. Vad som gör dessa samarbeten så effektiva är hur de naturligt kopplar samman kreativt uttryck med reella miljöproblem, och sprider budskapet om hållbarhet långt bortom vad någon av parterna skulle kunna åstadkomma ensam.
Fallstudier: Minska påverkan genom innovativ konst
Thomas Dambo’s återvunna trollinstallationer
Thomas Dambo:s trollskulpturer, tillverkade av skräpträ, plastflaskor och andra slängda föremål, har verkligen fångat människors fantasi över hela världen. Det som gör hans verk speciella är att de inte bara ser fantastiska ut, utan också lär folk om vad gamla saker kan bli när de ges ett andra liv. De flesta av dessa jättelika troll dyker upp i skogar, parker och längs vandringsleder där naturälskare ofta upptäcker dem helt oväntat. Människor älskar att dela foton online och delta i evenemang kring dessa installationer. Lokala myndigheter gjorde faktiskt en undersökning efter att ha rest dessa konstverk och upptäckte något intressant: det fanns en påtaglig ökning i medborgarnas medvetenhet om återvinning och skydd av miljön. Dessutom började grannar prata mer med varandra om hållbarhet. Det visar bara att kreativa projekt som Dambo:s ibland kan väcka verklig förändring – både för vår planet och våra samhällen.
30 000 nipflaskor Havsortprojektet
Vad som började som ännu ett problem med plastavfall förvandlades till något riktigt fantastiskt när konstnärer blev kreativa med de 30 000 gamla nipflaskorna. De omvandlade allt skräp till denna enorma havsormsskulptur som nu står där och ser imponerande nog ut för att få vem som helst att stanna i spåren. Förbipasserande kan inte låta bli att undra hur någon kom på att skapa en sådan sak av återvunna material. Lokala invånare involverades faktiskt också i processen, samlade flaskor själva och dök upp på workshops där de lärde sig om korrekt återvinningsteknik. Efter att allt var på plats skedde en märkbar förändring i området – människor började kasta färre flaskor på soptippen. Enligt vissa rapporter ökade återvinningsgraden till och med med cirka 15 % efter att man sett vad som kunde göras med sitt dagliga avfall. Ibland kan konst verkligen göra skillnad när det gäller att få människor att tänka annorlunda om sin miljöpåverkan.
PalmettoPrides utbildningsmässiga skulpturer för att förebygga smällskräp
Tillsammans med konstnärer som Jim Swaim har PalmettoPride rest miljöskulpturer över hela Syd Carolina för att ta itu med problemet med smällskräp. Dessa installationer dyker upp på oväntade platser i delstaten och förmedlar tydliga varningar om vad som händer när plastavfall samlas upp. Organisationen driver olika utbildningsprogram kopplade till dessa konstverk, och har lyckats få tusentals människor att fundera över hur deras agerande påverkar miljön. Lokala skolor tar med elever för att se dem, och grannskapsgrupper arrangerar studiebesök där barn faktiskt kan ta på och interagera med skulpturerna samtidigt som de lär sig om korrekt avfallshantering. PalmettoPride rapporterar att områden där dessa verk står haft ungefär 30 procent färre problem med smällskräp över tid, vilket tyder på att kombinera konst med miljömeddelanden verkligen fungerar bättre än att bara sätta upp skyltar.
Offentlig konst som ett verktyg för miljöutbildning
Skapa medvetenhet genom interaktiva installationer
Interaktiva skulpturer hjälper verkligen till att få folk att prata om hållbarhetsfrågor och vad som sker med vår miljö. Dessa konstverk gör mer än att bara se bra ut – de får faktiskt folk att tänka och starta diskussioner. Ta till exempel de coola skulpturerna som använder AR-teknik eller rörelsesensorer för att visa hur föroreningar påverkar oss alla. Ett bra exempel är stora utställningar där besökare kan se sin egen koldioxidavtryck visas direkt framför dem. Studier visar att denna typ av installationer faktiskt förändrar människors beteende. Platser med dessa konstverk rapporterar bättre återvinningsvanor och lägre energiförbrukning efter installationen. Vad som gör dessa verk speciella är hur de kräver omedelbar handling istället för att bara låta folk titta på från sidelinjen.
Skulpturer som lyfter fram förlust av biologisk mångfald
Konstskulpturer berättar ibland historier bättre än ord kan, särskilt när det gäller att visa hur illa det står till för vilda djur och naturmiljöer. Många konstnärer införlivar symboler i sina verk för att visa hur känsliga våra ekosystem verkligen är, i hopp om att människor ska bry sig tillräckligt för att vidta åtgärder. Ta till exempel de verk där sällsynta djur står ensamma i tomma landskap. De slår hårt emotionellt eftersom vi ser vad som sker rakt framför ögonen. När skulptörer fokuserar på varelser som snart kan vara borta från jorden hjälper de oss att förstå varför förlusten av skogar och oceaner spelar så stor roll. Studier visar att konst faktiskt förändrar människors inställning till bevarande. Människor börjar ge pengar till skydd av vildmark efter att ha sett vissa installationer. Med tanke på att uppskattningar säger att ungefär en miljon olika levande arter kan försvinna inom kort, påminner dessa konstnärliga uttryck alla om varför det inte går att vänta en dag till med att ta hand om naturen.
Övervinna utmaningar vid skapandet av hållbara skulpturer
Hållbarhet och väderbeständighet i gröna material
Att göra hållbara skulpturer är en utmaning när det gäller att hålla sig i alla väder. Sanningen är att många miljövänliga material inte håller lika bra i tid jämfört med vad konstnärer traditionellt använder. Men det har skett några spännande utvecklingar på senare tid inom materialvetenskap som börjar lösa detta problem. Skulptörer idag försöker nya saker som speciella sammansatta blandningar och organiska material som byggts speciellt för att hantera tuffa utomhusförhållanden. Ta till exempel de fantastiska bitarna som är gjorda av återvunnet metall blandat med andra ämnen, eller de nyare biologiskt nedbrytbara kompositmaterial som faktiskt motstår regn och solskador ganska bra. Även om dessa material fortfarande behöver testas i olika klimat, ger de definitivt hopp om att skapa bestående konst utan att skada miljön. Vi ser en märkbar förändring i hur skulptörer närmar sig sitt arbete nu när gröna alternativ blir mer livskraftiga alternativ.
Balansera konstnärlig vision med ekologiskt ansvar
Modern konstnärer kämpar med att behålla sin kreativa röst samtidigt som de är miljömedvetna. Det är en komplicerad situation som oftast kräver kompromisser och kreativ problemlösning. Många skapare upptäcker faktiskt att att gå över till gröna lösningar öppnar nya möjligheter istället för att begränsa vad de kan göra. Ta till exempel någon som använder gamla träbitar eller återvunna metallbitar i sitt arbete – dessa material väcker ofta färska idéer. Jim Swaim talar om hur hållbarhet driver konstnärer mot vägar de annars inte skulle utforska, vilket leder till överraskande former av uttryck. När konstnärer lyckas kombinera sina kreativa mål med gröna värden visar det en verklig flexibilitet i deras konstnärskap och bidrar till att driva framåt diskussionerna om hållbarhet inom konstvärlden.